Responsen på mitt förra inlägg var större än jag nånsin tänkt mig. Uppenbarligen lyckades jag formulera mig på ett bra sätt och jag hoppas att du kanske förstår lite mer om vad jag går igenom, eller åtminstone försöker förstå eller inser att det inte går att förstå och accepterar att det är så.
Jag fick massor av kommentarer när jag delade inlägget på Facebook, både direkt under länken men även i privata meddelanden. Att folk såg mitt inlägg i allt flöde på Facebook? Att folk bemödade sig att läsa? Att folk bemödade sig att skriva en kommentar? Inte vilka kommentarer som helst utan faktiskt kommentarer som visar att de bryr sig och har läst för att förstå vad jag skriver. Det imponerade på mig och därför skriver jag nu denna uppföljning på det förra inlägget.
Många av kommentarerna handlade om att jag var stark och modig som vågade skriva och som går igenom det här. Många var förvånade över hur jag faktiskt har det och flera tyckte att jag formulerat mig bra. En kommentar som jag vill skriva här är: "Det som för en frisk kanske ses som ett litet misstag eller eller liten motgång kan ta veckor att komma över.." Det är precis så det är. Den stress som jag känner vid en liten motgång eller ett litet misstag kan man inte förstå för det ses förmodligen som en skitsak. Det är en skitsak för mig också i normala fall men stressen kan jag inte styra över så lätt. Jag blir bättre och bättre på att hantera skitsaker men ibland är det svårt.
Att ta en dag i taget och utvecklas i min takt är två andra saker som folk skrev. Tack snälla, snälla alla som bryr sig och som försöker förstå! Jag är så glad att jag har så många bra människor i mitt liv!
Och en sak till... Tänk vad lång tid det kan gå innan man förstår hur man faktiskt mår. Det blir ännu tydligare när man går tillbaka och kikar på min blogg. Visst, det kan vara normala upp-och-nedgångar men mycket tror jag också är ett förstadium till utbrändhet och depression. Alla sjukdomar, alla konstiga tankar, all start-och-stopp/allt-eller-inget...
Mitt råd till alla människor: Lyssna på din kropp och försök förstå vad den säger innan det är för sent!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar