Jag har förstått att ni är ett gäng som följer min blogg och läser om hur jag har det. Det gläder mig att ni bryr er om mig och funderar och undrar. Jag är tacksam för alla som hör av sig och frågar hur jag mår. Jag skulle önska att jag snart kan säga "Jo tack, jag mår lite bättre nu faktiskt. Det är på väg åt rätt håll". Tyvärr kan jag fortfarande inte säga det. Det händer ingenting.
Värken har flyttat sig från att huvudsakligen ha suttit i nacken till att huvudsakligen sitta i huvudet. Förhoppningsvis fortsätter den att flytta sig uppåt så den sitter ovanför huvudet snart ;) Dock blir jag nästan ännu tröttare av att ha huvudvärk än nackvärk. Samtidigt som huvudvärk på nåt vis ändå känns lättare att hantera.
Mina utslag har börjat göra sig påminda. Det kliar och jag vet inte varför riktigt. Kanske att jag börjar känna mig stressad över att jag är sjuk. Jag vill inte vara sjuk längre. Jag hade ju såna planer för den här våren. Jag skulle ha börjat nytt jobb på måndag. Jag är anmäld till en hel hög med agilitytävlingar de närmaste veckorna. Jag vill träna mina hundar. Jag vill umgås med mina vänner. Jag har inte tid och lust att vara sjuk!!
Idag har jag gjort magnetröntgen av huvudet. Alla har sagt att det dånar och låter när man ligger i den där maskinen. Jag hade ändå inte förväntat mig att det skulle låta SÅ mycket. Den lät verkligen mycket. Själv skulle jag ligga alldeles stilla. Jag fick P4 i hörlurarna och hade det rätt mysigt där i apparaten :) Svar ska jag få i början på nästa vecka.
Annars gör jag allt för att få dagarna att gå så jag kan bli frisk nån gång. Jag sover minst en stund på dagen. Jag behöver ofta lägga mig ner och vila huvudet. Jag knaprar värktabletter som hjälper lite grann (försöker undvika citodon så länge jag kan). Jag önskar att jag orkade LITE mer. Jag önskar att jag orkade gå lite längre promenader med hundarna. Jag önskar att jag orkade sitta uppe lite längre stunder så jag kunde tillverka fler smycken. Jag önskar att jag åtminstone orkade sitta ute när det är fint väder. Jag missar ju hela våren :(
Idag har jag i alla fall tränat lite inne med mina hundar. Miqro har fått prova på pyramiden som legat länge och väntat. Jag trodde att det skulle bli svårt men det var inte alls speciellt svårt visade det sig. Jag tror att Miqro har saknat den här typen av träning och jag måste göra det mer med honom. Även Mille behöver mer sån träning. Han vet ju inte vad som förväntas av honom så han sätter sig eller lägger sig och tittar på mig och väntar. Han lär sig dock snabbt så det finns hopp:
Jag kämpar på med min värk. Förlamningen är densamma. Jag kan inte röra annat än ögat på vänster sida av ansiktet (är fortfarande glad att jag kan stänga ögat helt). TACK för att ni finns och stöttar mig i det här! TACK för att ni läser bloggen! Och TACK för att just du är du! I'll be back!
2012-05-11
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar