Varför ska det vara så svårt? Jag är ju jättetrött och för en gångs skull tror jag att jag skulle somna om jag gick och la mig. Varför kan jag inte gå och lägga mig? Varför är det så skönt att vara vaken på nätterna? Varför springer klockan iväg? Varför? Nyss var klockan tolv och vi kom in efter sista rastingen med hundarna. Det var bara att fixa klart det sista på datorn och sen borsta tänderna och sova. Nu är klockan halv två, vad hände? Skit! Det känns så jäkla värdelöst. Jag känner mig verkligen värdelös som inte förmår mig att gå och lägga mig. Visst, jag är lite så när jag är frisk också men nu är det ännu värre och jag gör verkligen ALLT för att inte gå och lägga mig trots att jag är hur trött som helst. Ibland förstår jag varför, när jag har svårt att sova, men när jag är trött? Jag vill ju inget hellre än att sova, egentligen. Nej, jag förstår inte. Det är mycket med det här tillståndet som jag fortfarande inte förstår även om jag förstår mer och mer hela tiden. Jag antar att jag har en bit kvar till jag är frisk... När jag går i slow-motion och saker och ting tar en evighet att göra, när jag sitter och funderar och det inte händer nånting i huvudet, när jag försöker lösa problem snabbt, när jag blir ställd mot väggen, när jag tror att jag gör någon besviken... Ja det finns många tillfällen där tillståndet gör sig påmint. Jag tror att jag bearbetar dessa händelser rätt bra på nätterna när jag bara sitter uppe och inte gör nånting. Då får jag gå i slow-motion hur mycket jag vill, tankarna får gå hur långsamt som helst (eller för den delen stå stilla) utan att någon blir påverkad av det... Kan vara det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar