Varför? Nattsurr

Varför ska det vara så svårt? Jag är ju jättetrött och för en gångs skull tror jag att jag skulle somna om jag gick och la mig. Varför kan jag inte gå och lägga mig? Varför är det så skönt att vara vaken på nätterna? Varför springer klockan iväg? Varför? Nyss var klockan tolv och vi kom in efter sista rastingen med hundarna. Det var bara att fixa klart det sista på datorn och sen borsta tänderna och sova. Nu är klockan halv två, vad hände? Skit! Det känns så jäkla värdelöst. Jag känner mig verkligen värdelös som inte förmår mig att gå och lägga mig. Visst, jag är lite så när jag är frisk också men nu är det ännu värre och jag gör verkligen ALLT för att inte gå och lägga mig trots att jag är hur trött som helst. Ibland förstår jag varför, när jag har svårt att sova, men när jag är trött? Jag vill ju inget hellre än att sova, egentligen. Nej, jag förstår inte. Det är mycket med det här tillståndet som jag fortfarande inte förstår även om jag förstår mer och mer hela tiden. Jag antar att jag har en bit kvar till jag är frisk... När jag går i slow-motion och saker och ting tar en evighet att göra, när jag sitter och funderar och det inte händer nånting i huvudet, när jag försöker lösa problem snabbt, när jag blir ställd mot väggen, när jag tror att jag gör någon besviken... Ja det finns många tillfällen där tillståndet gör sig påmint. Jag tror att jag bearbetar dessa händelser rätt bra på nätterna när jag bara sitter uppe och inte gör nånting. Då får jag gå i slow-motion hur mycket jag vill, tankarna får gå hur långsamt som helst (eller för den delen stå stilla) utan att någon blir påverkad av det... Kan vara det... 

De sju dvärgarna

Hur blir man bra från utmattningen??? Konkreta råd....

Det finns tre principer man ska göra efter. Det finns mycket lite forskning på området men detta kommer från en välkänd stresskurs

Energipåfyllning - Hur?

-Du ska ligga på en sådan aktivitetsnivå att du klarar av den oavsett om dagen är bra eller dålig (öka mycket långsamt och våga ligga riktigt lågt till en början)

-Dela upp aktiviteten i moment/delar (ex plocka ut diskmaskinen vila och fortsätt sedan, du måste kanske dela upp ännu mer?)

-Ha randiga dagar; vila, aktivitet, vila, aktivitet osv

Varningssignaler=TA DET LUNGT

Glad

Pigg

Tänker klarare

Passa på att göra

Ska bara

Positiv osv

Du måste ingenting!

Några andra viktiga saker att jobba med är acceptans, läs göra sinnesrobönen. Att förstå att det är just som det är och man inte kan göra annat än att successivt bygga upp sig igen.

Träna mindfulness i det man gör och lära sig djupandas. Antigen genom yoga, som jag starkt rekommenderar, el liknande. Jag rekommenderar även att ladda ner någon mindfulness app och köra flera ggr/ dag. Är man utbränd behövs mycket mycket vila.

ANDRA ANVÄNDBARA TIPS!

-planera dagen så att det inte blir för mycket

-säg nej

-fundera vad som är viktigast i ditt liv och gå i den riktningen (du kanske inte orkar löpträna som du vill men en lugn promenad på 15 min är kanske mer realistiskt)

-följ inte dina impulser och gå på din autopilot utan reflektera över om du har energitäckning att göra detta

-bränn inte din energi utan våga spara

-går det att förenkla saker (sänk din ambitionsnivå)

-våga se dammtussarna/disken 

-ju mer stress desto mer ångest (jag vet) kroppen måste in i ett annat mode

- se saker på lång sikt, om ditt beteende för stunden är hjälpsamt eller om du bara tänker på kort sikt.

Det är ju så klart många bitar som måste på plats men detta är en mycket bra början.

Text: Johanna

Kroppen är smart...

Senast jag skrev var jag så nöjd och glad och peppad att jag snart var uppe i halvtid. Jag gick så mycket in för det så jag glömde bort det viktigaste av allt, att fokusera här och nu. Bajs! Det blev jättetokigt och jag kom in i en rejäl svacka där jag mådde hemskt dåligt, nästan som jag gjorde för länge sen. Det jag dock är stolt över är att jag tog upp det på arbetsträningen och blev bra bemött (som vanligt). Vi bestämde att lägga ner det där med halvtid ett tag och istället fokusera här och nu. Antagligen tog det så hårt på mig att jag gick ner mig... Förra veckan var hemsk! Jag jobbade mina timmar men sen blev det inte mycket mer vettigt gjort. I fredags mådde jag bättre men då började så smått känna av halsen... Hela helgen trängde jag bort det halsonda och jobbade på hundmässa och pratade hund i dagarna två. Det var jätteroligt och jag är verkligen glad och uppåt i humöret. Dock säger kroppen stopp. Jag har fortsatt ont i halsen och mår hängigt. Visst, Ola har varit jätteförkyld så det är klart att han smittat mig men det känns inte som att jag kommer att bli förkyld, det känns som att det kommer att stanna vid halsont och hängighet bara för att jag ska lugna ner mig... Kroppen är ju smart så den säger till mig. Om jag är smart så lyssnar jag på den och då kanske det inte blir nåt mer...

Så känns det ibland...

Ganska typiskt (och vanligt) tror jag...

Relationen till mina föräldrar

För tre månader sen orkade jag äntligen skriva en sammanfattning av hur min sjukdom varit och är. Jag har hela tiden varit öppen med hur jag mår och inte hyschat om det, vilket många gånger varit obekvämt för folk. Många har inte förstått vilket jag kan förstå. Det tog lång tid innan jag liksom synkade med mina föräldrar. De förstod inte och tyckte väl att det var konstigt hur jag kunde orka vissa saker men inte andra. Hur kunde jag inte orka med att jobba men jag orkade träna hundarna? Det undrade jag också länge men det var liksom så det var.

Mina föräldrars ifrågasättande och lite tveksamma attityd gjorde att jag avskärmade mig från dem. Svarade inte när de ringde varje gång och ringde i princip aldrig upp dem. Jag berättade så lite som möjligt om vad jag gjorde och hur jag mådde, för de skulle ju ändå bara tycka att jag var lat typ. Ju mer jag avskärmade mig desto konstigare blev vår relation, framförallt med pappa. Båda mina småbröder har också mått dåligt i skeden i sina liv och den ena ganska ordentligt under en period så jag kan förstå att mina föräldrar blev riktigt oroliga när jag avskärmade mig...

Så småningom tog jag mod till mig och tog ett snack med mina föräldrar. Det visade sig att de var oroliga och inte visste hur de skulle hantera vad som hände. Eftersom jag inte bor hemma och var dålig på att höra av mig till dem visste de inte så mycket alls om hur jag mådde och fungerade. När jag inte berättade så mycket fick de inte ens chansen att försöka förstå. Vi pratade länge och fick en helt annan känsla för varandra. Efter det har både mamma och pappa verkligen ansträngt sig för att försöka förstå. Det är klart att det är svårt men de försöker och de lyssnar på mig på ett helt annat sätt. De stöttar också på ett helt annat sätt och tycker att mina framsteg är bra och uppmuntrar mig på ett bra sätt. Nu har jag fått tillbaka min fina relation till mina föräldrar och även om vi inte hörs lika ofta som när jag mådde som sämst så är relationen bra och vi alla vet att det är okej att höra av sig till varandra. 

För övrigt mår jag ungefär som senast jag skrev, det går upp och det går ner. För stora eller för många händelser blir jobbigt och det tar några dagar att återhämta sig. Däremot går det snabbare och snabbare generellt sett. Det jag är mest stolt över är att oavsett hur jobbiga dagar jag har haft så har jag alltid tagit mig iväg till min arbetsträning. Mycket underlättar ju så klart när jag kan berätta där att jag har en dålig dag och inte har hjärnan med mig och att de accepterar och förstår det. 

För några veckor sen ändrade jag i mina arbetstider så att jag nu jobbar 4 dagar istället för 3 som jag gjorde innan. Till att börja med jobbade jag lika många timmar fast istället uppdelat på fler dagar. När jag kände att det fungerade har jag lagt på timmar. Veckan som var jobbade jag 5+4+5+4 timmar. Det är bara två ynka timmar kvar till halvtid!!! Mitt mål är att klara av att jobba halvtid innan årsskiftet så veckan som kommer tänker jag jobba lika som den här veckan men veckan därpå tänker jag ge mig på att jobba 4x5 timmar och jag tror att jag kommer att klara av det vilket känns fantastiskt skönt. I så fall har jag uppnått ett mål som jag satte upp för länge sen. 

Halvtid, det har varit mitt stora mål och nu är jag snart där! Jag är så stolt och så nöjd! Där ska jag sen landa ett tag och bli stabil och säker och sen får vi se vad som händer. Jag kanske stannar länge på halvtid eller så fortsätter jag att trappa upp. Det har jag ingen plan för i dagsläget utan det får framtiden utvisa. Jag hoppas hur som helst att jag får stanna kvar på Brukshundcenter för det är verkligen världens bästa rehabiliteringsplats och arbetsplats och jag trivs så fantastiskt bra med både kollegor och arbetsuppgifter.

Det här behöver jag påminna mig själv om...